BloggByxa

Igår när jag kom hem från jobbet handlade jag lite deff-mat. Tänkte kanske testa om det går att komma ned i midjemåttet inför sommarn. Fisk å torrt ris å sån skit.. Hänger nog mest på diciplinen.
Sedan gick jag och la mig för att bli väckt av att leif ringde kl 7 och så skulle de tränas. Satan va jobbigt det är att gymma asså. Jag fattar inte att nissen håller på 3 dagar i veckan. Jag är helt slut i armarna, dock kan jag behöva köra lite bröst så det gör ju gott.
Mitt i när vi pumpade som bäst, kom jag på. Tänk om man tränade 20 minuter innan man skulle ligga. Fy fan va het man skulle känna sig då ^^ Det skulle nog kunna jämföras med kungakänslan när man fylleknullar *ler*
Kom hem igår å åt lite, dushade och gick och lade mig, Huvudvärk och kunde inte somna.
-"Värken går över tills imån" tänkte jag... men det har den inte gjort. Hade fortfarande huvudvärk när jag vaknade.. va fan beror det på.. träningen.. eller något annat..



Å går man upp 5.45 dagen efter träning med huvudvärk så kan man se ut såhär. Lade mig dessutom med blött hår så frilllan var ju inte av denna värld..

Den bar det av i den obligatoriska depprimerande bilresan hit, till jobb. Det är ju helt sjukt. Jag tror att det pratas mer i kyrkan än va de nånsin gjort på väg till jobbet. Vi har verkligen INGET gemensamt. Till Westerbergs tog resan typ 5 min så de fanns inte så mycket tid att prata, sen hade jag visserligen inte så mycket gemensamt med Hassan  o Quefsere heller, men iaf.
Tänk att folk drömmer om.. ett hus.. eller en ny bil, eller den där thailandsresan de bokat om 1.5 år.. ungefär så drömmer jag om ett jobb där jag kan prata med folk. Socialisera och må bra. Man går in i bilen och pratar om va man gjorde igår, snackar skit å skrattar..
Igår kom jag på mig själv på vägen hem.. mina ögon försvann under ögonbrynen.. jag tittade mig själv i backspegeln och försökte slappna av, men det gick inte. Jag kunde inte se glad ut. Tragik.

"Whenever I want you (it), all I have to do is dream
Dream, dream, dream, dream
Dream, dream"

-Roy Orbison

Igår kikade jag och Torleif på Troja på Blueray. Den e fet den filmen må jag säga. Mycket extra blod å sånt som de tagit bort i dvd versionen, och extra naket åxå. Se där ja. Blueray har helt enkelt extra mycket allt :-)
Dock var han tvungen att sticka å käka födelsedagsmiddag mitt i filen, men de löste la vi efteråt.
Det är intressant ändå hur man är ett bihang som pojk/flickvän. Hade Majja varit hemma hade det varit en självklarhet (iaf verkar det så) att jag blir medbjuden på middagar etc. Men är hon inte med är det inte så självklart längre.
Av det drar jag slutsatsen att det finns sällan ett intresse i individen "pojkvänn" att umgås med, vi ger inget intressant utbyte. Man är ett bihang till sin partner som får umgås av gammal hederlig artighet. O kanske är det just det vi är, utbytbara i den åldern under och strax över 20, så det kommer och går såpass många nya att föräldrarna helt enkelt inte orkar lära känna nya hela tiden. Är det altså åldersbästämt?
 O nu pratar jag inte om mig specifikt eller Majjas familj utan det är ju i allmähnet så det är. Det har jag upplevt tidigare åxå.
Detta ändras ju såklart med tiden och seriösiteten, då Malin absolut räknas till en i familjen och skulle kunna hänga i fotskäl en helg utan varken barn eller bror för att hon är min och Lindas vän o så..
Men kan man nå den statusen i ett tidigare skede?
Måste man bidra då? Vara rolig, dra skämt vid matbordet, skrocka med pappan över en wiskey, eller diskutera heminredning med mamman? Eller räcker det att bara vara sig själv, och grejen är att det helt enkelt skall bara klicka i kemin..

Intressant..

In other news har jag inte riktigt hajjat hela Rosengård grejjen, tror jag.. om jag skall lägga upp det enkelt:
-Folk (inte nödvändigtvis Rosengårdare) startar bränder.
-Polis och brandkåren kommer dit.
-Rosengårds invandrarinnvånare nitar stenar på brandmänn och poliser.
-Brandkåren beslutar sig för att låta bränderna brinna för att inte skadas.

Jag såg ett klipp på detta på youtube, orkade inte kolla på hela men det beskrivs iaf att stenar kastas, dock såg jag inga.
http://www.youtube.com/watch?v=s8w5_ujxBNU
Och kommentarkriget utbröt genast såklart. Sverigedemokrater idioter som smutskastar hela Rosengård och föreslår ett massmord i form av bål av hela stället. Medans den rivaliserande sidan försvarar sig med att det är svårt att bo i förorten.

Jag e kluven, eller snarare skiter i vilket. Båda är lika dumma i huvudet.
Förutsatt att stenkasningen e sann, varför i helvete gör de så?
Och SD, det är ju bara pinsamt.

Det kan ju vara så att SD är smarta å andra sidan, startar bränder OCH kastar sten, för att få allt att verka som att det är invandrarnas fel.. Jag vet inte, å det påverkar inte mig. Jag blir mest trött, och nyfiken såklart ^^

Eller så kan det vara så att allt detta har bevisliga förklaringar, och att jag bara inte har get my story straight.

"if you don't don't know, why'd you say so?
would you mean this please if it happens?
if you don't know, why would you say so?
won't you get your story straight?
if you don't know, honey why'd you just say so?
'cuz i need this now more than i ever did
if you don't know honey, then you don't"

Jag fick en konstig känsla idag. Jag gick omkring och funderade på livet som jag alltid gör på jobbet. Tänker å tänker å tänker..
Så kändes det som att.. det här är inte på riktigt. Tänk om det inte är på riktigt. Jag är inte fattig, missnöjd och i ständig kamp med mig själv jäntemot andra och deras livsstil.

Surrealism, som bilden beskriver "Drömbilder".

Men det var en dagdröm.
Jag började iaf med det tungrodda projektet att kolla lägenheter i förrgår. Ringde utan svar å orkade inte ringa tillbaka igår. Idag skall jag göra det. Fy fan

Jag satt i solen idag ute och åt. Ensam. Så efter att ha ätit min exceptionellt goda potatisgrattäng med köttbullar till (grattängen som för övrigt bara var göd för att den innehöll massa, massa grädde) :-P , så slummrade jag till till som tätt. Men så hör jag steg på altangolvet. Då är det Cissi som kommer ut för att prata lite. O de va SÅ skönt.

Jag tror, för att dra till med en siffta, så har jag nog inte sagt 10 fulla meningar till någon utan att bli tilltalad först på hela denna veckan. Det är helt otroligt onormalt på en arbetsplats, o va ococial jag håller på att bli. O de känns värrre för varje dag. Ciss har åxå varit upptagen så jag har inte kunnat prata så mycket med henne. Därför var det en lättnad att få bara prata lite, som vanliga människor gör.

Idag skall jag o Majlis hjälpa Trrr att flytta. Tur att det är bra väder, likväl som att hade varit gött att ligga hemma på gräsmattan o ko-sa. Men har vi tur får vi ju pizza så :-)

Så som svar till Lovisa o Tor, orkar inte kommentera mig själv, de kännns lite b..
Tack tor!
Majlis:
1. Din förra blogg var otroligt poppis, som jag förstod det, o det var främst den jag fyftade på.
2. Jag menade inte att du är en elak jävel även om du hade menat som jag skrev. Jag accepterade läget helt enkelt. Sen att bloggen uttrycker att jag inte gillar läget e en annan sak. O jag vill inte sitta och spy galla över någon personligen för jag känner mig negativ som det är, därför gör jag valet individuellt att ta del av det.
3. Tack <3. Bekräftar mitt val av bloggandets användning ännu mer. Inga mer kommentarer.
4. Det var synd. Verkligen. Tyvärr inget jag kan påverka.
5. Lol ^^

detta jävla skitstället erbjuder ingenting som en tänkande människa kan uppskatta. I en demonvision av framtid här om 10 år kommer jag fortfarande springa runt med min jälva vagn och plocka varor, inte tjäna ett jävla dugg, utan att ha utvecklats överhuvudtaget. (det skall dock inte hända så såklart)

alla problem kommer lösas på bekvämast möjliga sätt dvs ta in roger som SLUTAT istället för att erbjuda de anställda nya uppgifter.

ingen kommer engagera sig i något alls, alla kommer förbli de sömniga bönder de är. och gud hjälpe hur skal ldet gå för nicklas.. skall han vara kvar här?
som jag känner det måste man vara närmast apatisk för att klara sig i en sån här miljö. Det eller "klämtjäck", som tyvärr är det som förmodligen får bönderna att tuffa på i deras slowmotiontempo i en ändlös cirkel av repetitivt arbete.

Samtidigt som jag behöver lönen för att betala av min bil etc, så trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle önska att bli avskedad. En rejäl spark i röven HÄRIFRÅN!!!!!!

någonstans där man kan prata med folk, skratta, känna att hårt jobb lönar sig, gå ut och ta en öl på after work, folk som inte är rädda för kinna skene (för det är ju inte torestorp) och som måste gå i terapi om de skulle råka handla på willys istället för M.M, och inte känna att varenda vardag är förstörd så fort jag slår upp ögonen på morgonen.

eller egentligen inte, på morgonen är jag hemma, å i bilen är jag i bilen. det är när jag slått mig ned i stolen och klockan börjar närma sig 7 som jag återigen, varje morgon förstår att de närmaste 9 timmarna är totalt förstörda.