Loving Lovisa



nej...nej..NEJ!!!! NEJ!!!!!! NEJ!! NEJ NEJ NEJ!!!!!!!!!!!!

Hoppet som inte får finnas

Idag skrev jag in "Cross my heart and hope to die" på facebook. Efter det av ren nyfikenhet på vad som står i boken googlade jag denna mening, och får fram betydelsen: "something that you say in order to emphasize that something is true"..
Vilket ju är precis vad jag vill framföra in the first place..
Trots att det är allt jag gör så får jag inte hoppas på att bli förlåten och betrodd, för hoppas jag blir fallet och smällen från ett eventuellt hopp så mycket värre. Men problemet är ju att jag ser små saker överallt. Som nu.
Saker som man vet är sammanträffanden, men i mitt huvud blir dom till riktiga saker. Saker som händer för att de skall hända.
Suck, det här blev inte alls som jag tänkt mig. Jag hade planerat att hämta å hitta på saker i min MajjaGoesCool, äta frukost i solen, åka motorcykel, bada-å-frysa-jävel å värmas under samma handduk.. Ha en underbar sommar.
Nu vet jag inte vad jag tänker längre. Jag vet inte vad jag vågar tänka längre. Semester? Va skall jag göra då? Jag vill inte vara själv.

Det är klart jag försöker påverka dig.

Idag skall vi iaf kolla på Änglar och Demoner



Det kommer hålla tankarna sysselsatta i ett par timmar, vilket är en jävla tur. Jag tänker och oroar så mycket att jag får huvudvärk. Och såklart hade jag glömt att jag åxå idag skulle hämta Malin och Linda vid tåget i borås som har varit på Allsång på Skansen i sthlm.. Helvete.

Det blev inte så svart eller vitt som jag fick för mig.

I don't agree


Det är verkligen som i alla filmerna, alla romantiska draman eller komedier när man får se ett montage av en lessen person som vaggar av och ann i en lägenhet. Ingenting är roligt. Jag vaknade idag efter att ha drömt en störd dröm om att leta ostron på lygnerns grummliga botten med hjälp av en åkgräsklippare och barns sönderkörda sandslott med svettig panna och en sån tyngd i kroppen att jag hoppades att jag fortfarande drömmde. Likadant var det igår när jag gick hem ifrån Tor, det är som att bära på ett berg.
Likt det påstådda sceneriet när man har en nära dödenupplevelse att livet "flashes in front of my eyes", händer hela tiden. Jag ser alternativet "oss" spelas upp framför varje kommande händelse och förstår att det bara är "jag". Allt påminner om Majja, all musik tex, jag kan inte lyssna på en låt utan att se situationen framhävas i orden som förut kunde symbolisera glädje.

Jag vill inte spela. Jag har inte spelat på flera dagar och dessutom stannat mitt i ett parti som är spännande men det finns lixom ingen glädje i saker. Jag vet att som sagt, det verkar film och kliché men film är inte bara fiktivt. Det är verkligen så.
Klumpen i bröstet är större nu än någonsin och det är så jävla svårt att inte göra sig sjäv till en martyr när man är lessen även om jag själv satt oss och mig i allt lidande som någonsin behövts genomlidas av någon av oss.
Att det i denna situationen inte ger en känsla av lättnad att gråta gör ju inte saken mycket enklare.

Jag försökte förbereda mig på vad som skullle hända efter att jag skickat iväg brevet. Försökte inse vad det betydde, vad jag faktiskt gjort och vad konsekvenserna skulle komma att bli. Men det går inte. Allt är så jävla stort när man älskar någon att det skapar en illusion av trygghet samtidigt som fallet blir tusen gånger hårdare. Det går inte att inte leva på hoppet.

Varje gång jag tittar åt vänster ser jag den bekanta stilen på det bruna kuvertet "Innehåller lite glada minnen..."

I Men in Black säger Will Smith: "You know what they say: It's better to have loved and lost than never to have loved at all" Men det är bara jävla skitsnack. Vist är det en underbar känsla att få säga dom orden och känna pirret som om hela insidan förvandlats till en myrstig. Men samtidigt som minnet av den gången när det hände sent på natten i ett annat land sitter som karvat i sten är det nu det mest ovissa av allt. Om jag får lov att säga det igen.

Hur bevisar jag min vilja? 
glad midsommar..

Packed with issues



Tänk er denna draken och tänk bort disney. En riktig drake, som ser drakigt hård och cool ut. Om en sån drömde jag inatt. Eller rättare sagt flera st. Dom kläcktes ifrån små ägg som jag ruvade gemon värmen från min egen hand. Med dom menar jag såklart flera, och "there can be only one" som vi hört så många gånder i..?



Just det, dom gamla klassikerna Highlander. Drakarna åt nämligen upp varandra tills där bara var en kvar, och denne skulle bli mitt husdjur. Jag var lite rädd att det skllle bli problem med Mormor, men av någon anledning viste jag att hon är så tuff så de fixar hon!



Katten som kan knäcka sten!
Sen vaknade jag tidigt och kände mig pigg, men plötsligt var klockan ändå 05.50 precis som vanligt så det blev stress. Drömmen var totalt superriktig. Jag har nog aldrig käns sån realism över en dröm. Jag fattar fortfarande inte att jag  INTE har en röd drake hemma... sjukt.

In other news så förstår jag inte vad som hänt med mig. Jag är väldigt svartsjuk. Det har kommit succesivt och verkar bli värre med tiden. Är det normalt? Att gå från att aldrig vara det, att bli kritiserad flertalet ggr för att jag borde vara mer svartsjuk, till ja.. att hetl enkelt vara det.
Jag vet inte om det där med att dansa på borden har med svartsjuka att göra egentligen, men det känns lite så., men Majja gör inte det. (Inte vad jag vet) Det vet jag inte om de skulle störa mig i hennes fall ändå. Eller det är väl det det skulle? Eftersom att jag ÄR svartsjuk..
Svartsjuka är en sak som verkligen skulle göra sig bäst i det gamla hederliga svenska "lagom".
Tyvärr kan jag inte påverka det.

Allt är inte som det alltid varit. Jag är förändrad, helt enkelt.

"I feel the change
Comin' over me again
And I can't seem to let it go
I feel the change
I cannot explain inside"

- Submersed

(Vilken lättnad nu, tack Peter att du bestämde dig att blogga)

Alla skrattar...

Jag skall blogga lite om London, så fort jag lagt inte mina bilder från mobilen. Har inte fått kläm på det ännu, men innan dess måste jag ännu en gång göra min blogg till världens tråkigaste. Sorry M, men nu e du iaf varnad. Vidare läsning är frivillig.

Jag vaknade i någorlunda tid imorse av att katterna var hungriga, som vanligt. Bet i diverse saker för att få mig att vanka, som vanligt. Hade kissat framför dörren i hallen, som vanligt. Åkte själv till jobbet i min egen tid, slapp stressa. Kändes skönt, fredag, skönt.
Efter att satt foten innanför dörren började det byggas upp, ångesten, klumpen, och ögonen tårades efter ett tag. Kämpar mig igenom 2 timmar till frukost. Äter min gröt, och där slutar det. Någon säger något, någon annan säger något annat, konversationen pågår livat, å plötsligt skrattar alla.. utom jag. Jag hör va de säger, men de e som att de pratar ett annat språk. Jag har humor, det har mina kollegor åxå, även om den är otroligt käck och ofta bonnig så finns den. Å jag är inte främmande för det. Men av någon anledning påverkar det inte mig.
Jag sitter som en outcast på min kortsida och skrattar...inte. Deltar inte..

Men jag säger iaf minst 2 meningar i veckan. Och det är svar till Britta.
Varje måndag frågar hon:
"Jaha, Peter har helgen varit bra?"
Och varje fredag frågar hon antingen:
"Skall du hitte på nått skoj i helgen eller.. skal du....eh?"
Eller:
"Va skall Peter hitta på i helgen då?"

Idag är en skruttig dag, och jag har ingen lust i världen att gå på Alexanders student. Jag vill bara gå hem, äta en Happy Hippo och spela tvspel. Men för att komma på bättre humör borde jag åka dit, träffa Cicci, morbröderna, skratta lite och må lite bra. Mitt problem är att jag blir anti av att vara depp.

Jag har börjat knarka åxå. Men inte gräs som mina vänner, utan russin. Jag kan äta hur mycket som helst. Funderar på hur bra det kan vara för kropp och mage.. e inte gammla vindruvor sånt som typ.. jäser eller nått....å fruktsocker å grejjor.. Ajja..

"I have fallen to my knees
As I sing a lullaby of pain
I'm feeling broken in my melody"

-Kutless

Saknar M

Flickvän, spel och godis. Underbart



Om ca 10-11 timmar kommer det se ut såhär :-) För då är jag i london. De skall bli så gött! Klockan är snart 12 då e de lunch sen slutar jag senast kl 3, de e ju så bra de kan bli nästan.



Detta e väl åxå så bra de kan bli nästan, ett par bröst iklädda i godis :-) Begreppet "att äta kakan och ha den kvar" kommer ju verkligen till liv här. Ju mer man äter ju mer får man. ^^ Jag vet detta har funnits i typ.. aslänge, å jag har såklart sett det tidigare, men de kanske för att jag e extra sugen på båda delarna just nu och de är så nära dessutom :-)

Min telefon är åxå så bra den kan bli, fast mer med betoningen på nästan. Den har små egenskaper, som irriterar, och små egenskaper den saknar. Men ändå är den väldigt bra. Igår på herrklubben frågade Johan vad jag tyckte, o jag försökte komma på de sakerna jag inte gillade, men de gick inte så bra, så uppenbarligen är inte felen så stora att jag lägger dem på minnet. Jag e ju nöjd.



Skall även börja spela lite psp nu i london när jag har nytt minne (Tack Tor), å på flyget etc. Det var ju snart ett år sedan jag köpte den å på grund av felaktigt minneskort sparades inget, så allt jag gjorde får jag börja om på. Lite tråkigt, men jag vill verkligen spela igenom Crisis Core. Visserligen finns det en hel uppsjö med spel, Alundra, Loco Roco tex.

   

Och senare iår Dissidia såklart.



Men tiden räcker som sagt inte till, speciellt inte som jag nu har ett headset till min Ps3 (tack Tor) o vill lira något fett onlinespel.

Nu skall jag ha lunch, och om 3 timmar är plågeriet slut på hela 6 dagar. Underbart.
Hej svej

Touch me, touch me...



Den här katten går mig på nerverna! Vist han hårar, å de kan inte han hjälpa, så det blir jag inte arg på. Destor gosigare med mycket päls när man ligger å myser i sängen.
Men han slutar aldrig jävlas med mig! Han äter inte upp maten. om den blivit i småbitar. Typ som att mackan är delad i två bitar, å därför vill han inte äta dem. Men det är INGET fel på maten. Så jag ger honom ingen ny mat om han inte äter upp.
Å han har kommit på att om han knager lite lätt på min mobilsladd på morgonen (utan att det blir några märken), så vaknar jag o går upp = kan lägga dit ny mat. I förrgår då hade dom mat kvar hela dagen, så dom fick ingen ny, å han gnällde å skrek å fjeskade, men jag gick inte på det. Så kl 3 på natten vaknar jag av att mobilen blinkar... då har kattjäveln bitit såpass sönder sladden att kontakten bryts till och från och mobilen blinkar för att laddningen slår på och av. Nyvaken, och astrött fanns ingen chans att få tag i honom.. Men jag kokade av ilska..
Va fan skall man göra?! Han lär ju sig tillochmed vad som kan väcka mig, han e smart som fan... men jävlar asså....
Det är synd på en sån fin katt, för han är go annars, (förutom att han pissar utanför lådan minst en gång varje dag)

Vem är jag att prata egentligen, han har 2 brister, jag har ju typ 100.. så ...



Så har jag åxå beställt en sån här. Den fick ersätta min första och väldigt bestämda tanke om Sony Ericsson C905, så jag hoppas innerligt att den är så bra som jag tror. Jag vet om bristerna, hoppas bara att jag inte upptäcker fler. Tor hjälpte mig även att få ut det bästa av de mesta. Tack så mycket! Förhoppningasvis har jag helgen på mig att blippa, om den kommer på fredag. OOOOOH!

Vampyrbegär o det hjärndödaste, ever!



SPOILER VARNING FÖR DE SOM INTE SETT! JAG TA INGET ANSVAR! MOUHAHAHA

Igår såg jag Lövet o Ponta på Twilight. Den var riktigt bra. Inte alls som alla andra vampyr rullar. Oväntad och bra. Vi hade lite olika spekulationer om hurvida hon skulle bli biten eller inte, varför den uppenbart kommande fighten skulle uppstå, och mellan vilka. Å jag tror alla blev mer eller mindre överaskade. Det fanns bara ett fel i filmen. HON!
Sikken idiot! Till att böra med så störde jag mig på hennes dryga ansiktsuttryck hela tiden. En bra sak var dock hennes oväntade synsett som åxå killen kommenterade, att hon inte var rädd å så. Helt ok, MEN, här kommer grejjen. Hon gav exempel på kryptonit och radioaktiva spindlar. Vilket innebär att hon inte är helt blåst på typ övernaturliga saker, som de oftast är i filmer, typ, ett ufo landar, å folk börjar spekulera: Kan det vara en aliens?.. DÖÖÖÖH..
Iaf, killen fullkomligt lade upp bevisen, vit hud, stark, snabb, konstiga ögon, iskalla händer.. "The cullens always stay away then the weathers nicer".. en snubbe blir styckad av ett "djur".. Hur uppenbart kan det bli??? Men nej då, hon måste till att läsa massa böcker, o sen e de ändå inte helt klart. Så jävla irriterande. Jag hatar när folk i filmer, som utspelas i nutid, i den verkliga världen, framstår som om de aldrig kollat på en film i sina liv. Jag menar ALLA vet något om hur vampyrer är. Speciellt när hon drog referensen om superman å spiderman framstod det som extra fånigt.

MEN som sagt, ändå en riktigt bra film. Så engagerad i fighten som jag blev i spegelsalen blev jag inte ens på Wolverine.. de ni! Å man förstår ju varför alla tjejjer gillar den. Sån jävla undertryckt kåthet i den killen.
Heh, å de va nog tur att jag såg den med grabbarna, för vi kunde skoja lite med hela kärleksdrabblet. Hade jag kollat med tex MajGris<3 hade jag nog blivit schyschad med en kommentar som att "du förstör det fina". Det lär väl visa sig i en kommentar här kan jag tänka? :-)

Det var det, då till: McDonalds.
FY FAN vilka hjärndöda, urdåligt, ointressanta och fullständigt stenkorkade reklamer de har, överallt, alla kategorier. Radioraklamen är värst. "I morse vaknade jag av att bla bla någon trummade på mitt huvud" Jag får självmordstankar av det!, snarare än blir sugen på frukost. De e så klämkäckt o dumt så jag vill spy!

Å sen skall jag faktiskt svara på en kommentarer som irriterat mig av olika anledningar. Även fast jag inte brukar.

Första till okänd: Det skall vist vara godis prassel och lite viskningar på bion! Det hör till. Jag sitter hellre i en fullsmockad bio än en med 20 pers. Dock får det inte förekomma irriterande skratt, för då e de skottpengar.


Ny mobil snart me
! Kanske väljer idag, kanske inte. De skall bli kul iaf! Kanske dumpar gamla kära C905 som jade hade bestämt mig för, ingen vet.

Å alla som gillar bra musik, (bra innebär den med growl ^^) Sorry Majja!
Spotifya på Punk Goes pop. Riktgit sköna låtar, speciellt Silverstein - Apologize. Bra skit.

Hej svej.

jag åt müsli istället för att komma på en rubrik..

När jag kom hem idag (jag cyklade till Lidl btw istället för att ta bilen) satte jag mig med mackor o kollade på förra veckans avsnitt av Robinson, som jag inte laddat ned, utan kollade på tv4.se. Och dom pratade om att dom uppskattar det dom har hemma mycket mer när man varit på ön.

Jag tycker för övrigt att Jarmo, Erik eller Anna skall vinna


Så när jag satt i soffan o spelade sen kände jag mig god till mods. Trots att jag hela tiden behöver oroa mig och tänka på pengar, är avundsjuk och jämför och allt sånt, så när jag sitter tex hernna o spelar i godan ro, så mår jag bra. Och insåg att kontrasten mellan jobbet och hemma ör för stor. Jag trivs som sagt inte helt med situationen hemma, det vet jag, men ändå känns den som en oas i jämförelse.
Jag är verkligen en fånge på jobbet. Omgiven av saker som får mig att må dåligt, och jag kan inte ens ta mig därifrån om jag behöver, eftersom jag måste rätta mig efter andra.
Så jag bestämde mig, innan söndagen är slut skall jag ha ett minst halvfärdigt CV. Jag kan inte gå och vänta på bättre tider. Även om vi skulle få bonus, så skulle det inte vara värt det. Jag känner mig hela tiden iaktagen och kan inte slappna av. Som att någon alltid har en åsikt om hur man gör saker eller varför.



Om ett tag, den 27 skall jag åka til den här snyggingen, Majja. Det skall bli SÅ skönt. Inte bara för att jag saknar henne och behöver henne utan åxå för att jag inte är här. Jag tar semester från mitt liv, och klämmer in mig i hennes, som är mycket bättre att vara i. Där är jag är fri, helt fri. Ladda batterierna och bara må så jävla bra tillsammans!

Mycket jobb ikväll, men det är en sån kväll bara. Jag behöver ta tillbaka en del jag sagt om allt. Svanefors är inte helvetet på jorden. Vist, Bill luktar fortfarande gammal sur kompost och kan inte utföra sitt jobb, och folk har saker för sig som man faktiskt får störa sig på. Men utöver det så är det inte så hemskt. Det är bara JAG som vuxit ifrån det, om jag ens passade in från början. Vill man något mer än bara vara är inte svanefors stället för man söker. Vill man att tiden skall stå stilla i väntan på pension har man däremot kommit helt rätt. O olika ställen är olika.
Rober och Bill har fyllt år, som de samlades in pengar till, 100 kr totalt, vilket jag spontant tackade ja till, men sedan kom på, jag hade inte ens råd att köpa en present till min pappa, inte fan skall 2 personer som är närmast främlingar för mig ha mina pengar. Så jag ångrade mig. Och nu tänker jag, på tal om det jag skrev innan att jag känner mig ständigt påpassad, att dom läser att bara mitt av alla namn på kortet saknas, och tänker att jag skiter i dem.
Egentligen kan jag bara hoppas att folk ser mig som ett spöke, som att jag inte finns, för då kan de inte irritera sig på MIG. När Niklas skäller ut mig för hur jag är på jobbet känner jag inte att börja argumentara och skapa bråk är en bra taktik, så jag försöker lösa det. Men det finns anledningar till vissa saker åxå, vissa saker jag gör, de tänks nog inte på.

Det känns som att jag är i pausläge med träningen. Det händer ingenting.. Jag förstår inte varför jag föddes i denna kroppen, som lägger på sig varje uns fett jag äter. Jag spenderar så jävla mycket tid på gymet, tränar, cyklar istället för att ta bilen, undviker godis, onyttig mat etc etc etc. Jag ger upp en så jävla stor del av det jag verkligen tycker om, för vad? Jag älskar McDonalds och godis, jag tycker de e skitkul att vara full, jag grillar så jävla gärna. Men nej, i maj månad bestämmer jag mig för att deffa. Inte äta godis, inte dricka öl.. För att bli snygg, men det är ett jävla pris att betala. Om jag ändå kunde acceptera mig själv som lite tjockare skulle jag kunna leva ett mer njutsamt liv, men det har jag för längesedan gett upp.

"Am I supposed to be happy, when all I ever wanted, comes with a price"

Det är inte alltid man kan hålla humöret uppe. Det har varit mycket roliga händelser nu som, när jag är själv påminner mig om hur jag inte kan ta del av dem, utan de är andras. Deras liv, deras glädje, som smittar men som inte kan bli min. Kvällar som ikväll skall inte finnas, och snart gör det inte det. Jag har skrivit ur mig det jag behövde å de känns bra.

Definera musklerna?

Deffning e de som e på tapeten i dessa tider. Å det går väl.. bra med oviss framtid. Jag kände mig inte helt ok igår när jag o leif körde på gymet. Å inatt har jag frusit massa och var ganska snuvig när jag vaknade, vilket visserligen kan gå över under dagen.. men vi får se.. hur fan skall jag lyckas deffa om jag blir förkyld.. får sluta äta eller nått... skit me.

Igår fick vi, som så ofta förekommande en tårta på jobbet.

Trots att jag så jävla gärna ville dyka ned på tårtan och äta massor... så skalade jag lungt min morot och knaprade på. Mina arbetskamrater näst intill hycklade mig för att jag deffar, för de tror att jag inte behöver det. Dock vet de inte va de pratar om, så jag förklarade att man behöver inte se tjock ut för att behöva deffa. E litet trött på att alltid bli motarbetad för att man vill få skitsnygg kropp, även om den inte är ful nu. Skillnaden är ändå stor, är det så svårförstått?

Ikväll/idag skall vi se på min mest efterlängtade filmtitel på hela nollnio. Jag har svårt att tänka mig att någon kommande film kan toppa det, inte ens Terminator Salvation faktiskt. Iaf, filmen jag prata om är såklart:



Wolverine!!!  (där snackar vi rygg btw.)
Ännu en sån film som jag har otroligt höga förväntningar på, men jag tror inte jag behöver vara orolig. En vän till Pontus hade sagt att den var bättre än de andra filmerna, vilket isf är ett grymt betyg! Kl 18.00 sitter jag Pontus och Lövet å göttar oss i en röd fåtölj i borås :-)
Hoppas bara jag inte somnar. Jag skulle "bara spela lite" för jag hade fasnat igår på Half-Life 2 så jag kollade upp vad jag skulle göra, å ville komma förbi det.. å vips, så var klockan 22.30. VA!? Hur kan tiden gå så fort när man spelar tvspel, det är helt sjukt va hjärnan lurar en...
Detta sena resulterar såklart i kombination med hård träning igår att jag e AStrött idag.

Fråga: Va deff-äter man till bion? Nötter å russin kanske? Salta pinnar.. ? Inte godis iaf.. jag måste komma på något.

Pumpa!



Igår när jag kom hem från jobbet handlade jag lite deff-mat. Tänkte kanske testa om det går att komma ned i midjemåttet inför sommarn. Fisk å torrt ris å sån skit.. Hänger nog mest på diciplinen.
Sedan gick jag och la mig för att bli väckt av att leif ringde kl 7 och så skulle de tränas. Satan va jobbigt det är att gymma asså. Jag fattar inte att nissen håller på 3 dagar i veckan. Jag är helt slut i armarna, dock kan jag behöva köra lite bröst så det gör ju gott.
Mitt i när vi pumpade som bäst, kom jag på. Tänk om man tränade 20 minuter innan man skulle ligga. Fy fan va het man skulle känna sig då ^^ Det skulle nog kunna jämföras med kungakänslan när man fylleknullar *ler*
Kom hem igår å åt lite, dushade och gick och lade mig, Huvudvärk och kunde inte somna.
-"Värken går över tills imån" tänkte jag... men det har den inte gjort. Hade fortfarande huvudvärk när jag vaknade.. va fan beror det på.. träningen.. eller något annat..



Å går man upp 5.45 dagen efter träning med huvudvärk så kan man se ut såhär. Lade mig dessutom med blött hår så frilllan var ju inte av denna värld..

Den bar det av i den obligatoriska depprimerande bilresan hit, till jobb. Det är ju helt sjukt. Jag tror att det pratas mer i kyrkan än va de nånsin gjort på väg till jobbet. Vi har verkligen INGET gemensamt. Till Westerbergs tog resan typ 5 min så de fanns inte så mycket tid att prata, sen hade jag visserligen inte så mycket gemensamt med Hassan  o Quefsere heller, men iaf.
Tänk att folk drömmer om.. ett hus.. eller en ny bil, eller den där thailandsresan de bokat om 1.5 år.. ungefär så drömmer jag om ett jobb där jag kan prata med folk. Socialisera och må bra. Man går in i bilen och pratar om va man gjorde igår, snackar skit å skrattar..
Igår kom jag på mig själv på vägen hem.. mina ögon försvann under ögonbrynen.. jag tittade mig själv i backspegeln och försökte slappna av, men det gick inte. Jag kunde inte se glad ut. Tragik.

"Whenever I want you (it), all I have to do is dream
Dream, dream, dream, dream
Dream, dream"

-Roy Orbison

pojkvänn Vs. svärson



Igår kikade jag och Torleif på Troja på Blueray. Den e fet den filmen må jag säga. Mycket extra blod å sånt som de tagit bort i dvd versionen, och extra naket åxå. Se där ja. Blueray har helt enkelt extra mycket allt :-)
Dock var han tvungen att sticka å käka födelsedagsmiddag mitt i filen, men de löste la vi efteråt.
Det är intressant ändå hur man är ett bihang som pojk/flickvän. Hade Majja varit hemma hade det varit en självklarhet (iaf verkar det så) att jag blir medbjuden på middagar etc. Men är hon inte med är det inte så självklart längre.
Av det drar jag slutsatsen att det finns sällan ett intresse i individen "pojkvänn" att umgås med, vi ger inget intressant utbyte. Man är ett bihang till sin partner som får umgås av gammal hederlig artighet. O kanske är det just det vi är, utbytbara i den åldern under och strax över 20, så det kommer och går såpass många nya att föräldrarna helt enkelt inte orkar lära känna nya hela tiden. Är det altså åldersbästämt?
 O nu pratar jag inte om mig specifikt eller Majjas familj utan det är ju i allmähnet så det är. Det har jag upplevt tidigare åxå.
Detta ändras ju såklart med tiden och seriösiteten, då Malin absolut räknas till en i familjen och skulle kunna hänga i fotskäl en helg utan varken barn eller bror för att hon är min och Lindas vän o så..
Men kan man nå den statusen i ett tidigare skede?
Måste man bidra då? Vara rolig, dra skämt vid matbordet, skrocka med pappan över en wiskey, eller diskutera heminredning med mamman? Eller räcker det att bara vara sig själv, och grejen är att det helt enkelt skall bara klicka i kemin..

Intressant..

In other news har jag inte riktigt hajjat hela Rosengård grejjen, tror jag.. om jag skall lägga upp det enkelt:
-Folk (inte nödvändigtvis Rosengårdare) startar bränder.
-Polis och brandkåren kommer dit.
-Rosengårds invandrarinnvånare nitar stenar på brandmänn och poliser.
-Brandkåren beslutar sig för att låta bränderna brinna för att inte skadas.

Jag såg ett klipp på detta på youtube, orkade inte kolla på hela men det beskrivs iaf att stenar kastas, dock såg jag inga.
http://www.youtube.com/watch?v=s8w5_ujxBNU
Och kommentarkriget utbröt genast såklart. Sverigedemokrater idioter som smutskastar hela Rosengård och föreslår ett massmord i form av bål av hela stället. Medans den rivaliserande sidan försvarar sig med att det är svårt att bo i förorten.

Jag e kluven, eller snarare skiter i vilket. Båda är lika dumma i huvudet.
Förutsatt att stenkasningen e sann, varför i helvete gör de så?
Och SD, det är ju bara pinsamt.

Det kan ju vara så att SD är smarta å andra sidan, startar bränder OCH kastar sten, för att få allt att verka som att det är invandrarnas fel.. Jag vet inte, å det påverkar inte mig. Jag blir mest trött, och nyfiken såklart ^^

Eller så kan det vara så att allt detta har bevisliga förklaringar, och att jag bara inte har get my story straight.

"if you don't don't know, why'd you say so?
would you mean this please if it happens?
if you don't know, why would you say so?
won't you get your story straight?
if you don't know, honey why'd you just say so?
'cuz i need this now more than i ever did
if you don't know honey, then you don't"

Was it a dream?



Jag fick en konstig känsla idag. Jag gick omkring och funderade på livet som jag alltid gör på jobbet. Tänker å tänker å tänker..
Så kändes det som att.. det här är inte på riktigt. Tänk om det inte är på riktigt. Jag är inte fattig, missnöjd och i ständig kamp med mig själv jäntemot andra och deras livsstil.

Surrealism, som bilden beskriver "Drömbilder".

Men det var en dagdröm.
Jag började iaf med det tungrodda projektet att kolla lägenheter i förrgår. Ringde utan svar å orkade inte ringa tillbaka igår. Idag skall jag göra det. Fy fan

Suntrip! Plocka kulor!



Jag satt i solen idag ute och åt. Ensam. Så efter att ha ätit min exceptionellt goda potatisgrattäng med köttbullar till (grattängen som för övrigt bara var göd för att den innehöll massa, massa grädde) :-P , så slummrade jag till till som tätt. Men så hör jag steg på altangolvet. Då är det Cissi som kommer ut för att prata lite. O de va SÅ skönt.

Jag tror, för att dra till med en siffta, så har jag nog inte sagt 10 fulla meningar till någon utan att bli tilltalad först på hela denna veckan. Det är helt otroligt onormalt på en arbetsplats, o va ococial jag håller på att bli. O de känns värrre för varje dag. Ciss har åxå varit upptagen så jag har inte kunnat prata så mycket med henne. Därför var det en lättnad att få bara prata lite, som vanliga människor gör.

Idag skall jag o Majlis hjälpa Trrr att flytta. Tur att det är bra väder, likväl som att hade varit gött att ligga hemma på gräsmattan o ko-sa. Men har vi tur får vi ju pizza så :-)

Så som svar till Lovisa o Tor, orkar inte kommentera mig själv, de kännns lite b..
Tack tor!
Majlis:
1. Din förra blogg var otroligt poppis, som jag förstod det, o det var främst den jag fyftade på.
2. Jag menade inte att du är en elak jävel även om du hade menat som jag skrev. Jag accepterade läget helt enkelt. Sen att bloggen uttrycker att jag inte gillar läget e en annan sak. O jag vill inte sitta och spy galla över någon personligen för jag känner mig negativ som det är, därför gör jag valet individuellt att ta del av det.
3. Tack <3. Bekräftar mitt val av bloggandets användning ännu mer. Inga mer kommentarer.
4. Det var synd. Verkligen. Tyvärr inget jag kan påverka.
5. Lol ^^

Första pris i: Att vara sämst!



Majja utnämde min blogg till världens sämsta häromdagen. Hon är en erfaren bloggerska, hennes egnen blogg är populär. Hon skriver bra, och hon läser förmodligen många bloggar. Så hon har förmodligen åxå rätt.

Jag är bäst i att vara sämst på att blogga. "Ett pris är ju alltid ett pris det kan du int' förneka" som Jonas Inde säger till Robert Gustavsson i en sketch i Percy Tårar när nazist familjen har vunnit stora nazistpriset :-)

O jag tror jag tänker fortsätta vara sämst ett tag. Inte självmant dock. Jag har sjunkit så långt in i min själv och mitt missnöje med min plats på jobbet så jag inte längre ser någon väg ut. Och tills jag klarar av det så e jag rädd att bloggen kommer vara en strupe för mig att spy galla ur.
Har jag tid över hemma och vill göra något jag mår bra av så spelar jag i nuläget tvspel. Förr i tiden tyckte jag att det var kul att blogga, och jag hade kanske tillochmed roliga saker att skriva om som folk tyckte var intressanta. Just därför var det som sagt åxå kul. Men nu.. 

Jag skyller inte på någon. Jag är jag, och detta är en del av mig. (Och jag kan nästan garantera att den personliga erfarenheten av mig är bättre än det här)
Dessutom, utan mig skulle världen vara lite fattigare, utan mig skulle världen inte ha en sämsta blogg.

"I want you to know
With everything I won't let this go, these words are my soul
I'll hold on to this moment you know, as I bleed my heart out to show
And I won't let go"

RSS 2.0