BloggByxa

Så ser jag ut på jobbet. På mina 9 timmar om dagen då jag grubblar å grubblar. Jag vet snart inte var jag skall ta vägen. Jag saknar Majja, jag vill bara åka dit och, om så bara... titta på henne.. för hon e alltid så fin. Att inte ha träffats på flera veckor e skitjobbigt. Men det går inte. O va kan jag göra åt allt? Allt blir bara fel hela tiden när jag smsar. O så alla snubbar som skriver på Helgon så blir man bara så.. ouäh.. Jävla tur att jag inte har Facebook. Jösses.
I miss out on all the good stuff. Studenten tex, eller körkortet. Jag hade lixom sett fram emot att vara där, dela glädjen och åka med o sola mig i glansen av Trummelisa som burnar själv.
Jag vill veta om jag kan göra henne lycklig!!!!!??? Ge mig nått jävla sign för fan. Var e film-momentsen när man behöver dem?
Jag vet inte om det är någon idé att grubbla längre, men jag kan inte sluta.

Igår ringde jag och bokade mig till en kurator på ungdomsmottagningen. Skall träffas i nästa vecka och börja prata en timma. När jag pratade med henne på telefonen fick jag en känsla av välbehag, samtidigt som jag fick ont i magen. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. När gick jag över från att vara den Peter jag känner, den Peter som är glad, och skojar å mår bra, till att vara den Peter som blir rådad av mina närmaste käraste att "du behöver prata med någon".

Mor o far hämtade en valp igår. Disa skall hon heta. Jag var såklart och hälsade på och åt mammas korvistroganoff. *Mumms* Observera att det heter Korv-i-stroganoff. Som ett ord.. Inget snack om saken.

 

Hon skall bli min bästa vän, för ibland är jag osäker på om jag har nån.