Jag minns-inlägget

Jag minns förr i tiden, när vi bodde på assberg och gick i gymnasiet. När man promenerade till MM för att handla och stod och förbryllade sig om ifal man hade råd att unna sig en SuperPlay denna månaden. För att de gånger man hade råd med det så läste jag den faktiskt, intresserade mig, kunde saker om innehållet och uppskattade den.
Det är sällan jag gör det nu för tiden. Är det just tiden som inte räcker till? Jag får mina Hall Of Fame enbart för att tillslut få läsa Don Rosas alla verk, men jag läser dem inte, de hamnar på nattduksbordet och sedan i hyllan. Vist ser det snyggt ut med an samling. Men egentligen onödigt. Eller som alla mina massor av Dreamcastspel som åxå skall stå som en samling på en hylla.. Varför spelade jag inte dem?

Har jag inte tid, eller är det helt enkelt så att jag inte uppskattar saker längre?
Eller är det kanske så att jag inte uppskattar samma saker?
Vad borde jag isf ägna mig åt? Om de sakerna som jag brann för som barn sakta men säkert släcks med tiden?

Jag är gruvligt understimulerad.

Telia

I förrgår hatade jag Telia. Idag kanske jag fortfarande gör det. Det spelar ingen roll. Men jag fick iaf prata idag med den förmodligen bästa människan på hela företaget. Karin Eriksson. (Fint efternamn dessutom)

Hon fixade så jag slapp vänta typ aslänge till på grund av deras egna inkompetens, rättade till problem, tog bort en felaktig faktura, gav mig gratis tillägg som kompensation och var allmänt proffsig och hjälpsam med en ständigt trevlig approach. LÄS NU DETTA alla n00bs som jobbar på Telias kundtjänst! Antingen tar ni efter hennes beteende eller lär er ljuga lika bra som hon, för hon gjorde in dag. Jag blev glad av goda nyheter.

RSS 2.0